100 år sen

I vintras visste vi inte så mycket om framtiden. Vi visste att vi väntade en fin liten pojke men vi visste inte hur det skulle gå. Det sa till och med ultraljudsläkaren..Citat- "Jag kan inte ge er några siffror på hur det här kommer gå. Det enda jag kan säga är att ni kommer få en fin liten pojke".

Vi bestämde oss för att tänka positivt och att vi skulle klara det här. Även den lilla pojken i min mage. Det gjorde han och vilken kämpe han är! Så mycket emot sig och ändå klarade han sig så bra att vi t o m kom hem före beräknad förlossning. Citerar en annan läkare "det här är ju som ett mirakel" "jag trodde att det var ett sjukt barn jag skulle träffa". Han föddes ca 6 veckor för tidigt på "fel" sjukhus med navelsträngen runt halsen. Tarmar och halva levern i bröstkorgen och med så låga apgar som 1-1-6. Högsta poäng är 10.
 
Idag är han som vilken bebis som helst( fast ändå inte. Han är ju min så han är ju extra speciell såklart hihi). Lite nedsatt lungfunktion men det blir ju antagligen bättre och bättre hela tiden. Dom säger att han kommer kunna idrotta i skolan och cykla osv som andra barn. Redan på BIVA sa en sjuksköterska att han antagligen inte kommer få några men alls utan det enda kommer vara ärret på hans mage.

Nu lever vi ju som vilken familj som helst med August. Bara lite extra rädda för infektioner. Så ibland känns det som att det här hände i en annan värld eller tid. Jag tänker på det varje dag men ibland lite extra och idag behövde jag skriva av mig och dela mina känslor lite.

Såg ett program igår där en mamma som väntade tvillingar hade för mycket fostervatten. Det hade jag med. Hon fick göra en tappning på vatten. Som jag med gjorde. Hon fick besöka intensiven som vi och hon visste att de inte visste hur det skulle gå. Man blir tillbakaslängd direkt när man ser sånt!

Är så obeskrivligt lycklig över hur allt har gått. Så glad över mina barn och min familj att det inte går att förklara! 


Min lilla tuffing. Så stark och så underbar!


Kommentarer
Postat av: Natasja

sitter o smågråter här nu ju när jag läser det fina du skrivit.

så mycket som jag med tänker och känner.



helt galet att de klarat sig så bra som de gjort våra kämpar! :) men de är små mirakel.

Kram

2011-06-02 @ 20:41:28
URL: http://blogg.aftonbladet.se/kampenforlivet
Postat av: Johanna

Ja han har varit med om mycket men barn är så mkt starkare än man tror. Känner igen det du skriver när jag tänker tillbaka på Haylies födelse man kunde aldrig då tro att hon skulle springa runt som det yrvädret hon är idag <3

2011-06-03 @ 06:47:28
Postat av: Jennie

Johanna--> Kommer ihåg när Haylie föddes och att ni inte visste så mycket om hur det skulle gå! Som du säger är dom bra tåliga och livsglada de små liven och klarar mer än vad man kan ana! Kram

2011-06-03 @ 07:24:31
URL: http://kampan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0