Förlossningen-August

Egentligen skulle han födas på Karolinska med planerat kejsarsnitt eller ev igångsättning i V.37+0 14 feb men ca Kl.02 på natten/morgonen den 25 Jan vaknade jag av att vattnet gick. Hade varit inlagd i 11 dagar pga sammandragningar och så hade jag mycket fostervatten. Jag hann bara vara hemma en dag med familjen och mysa.

Som sagt vaknade jag av den bekanta känslan av att vattnet gick. Jag låg väldigt stilla och väckte Henrik som sov brevid. Han förstod direkt allvaret och skyndade sig för att hämta en handduk. Jag ringde till Stinas mamma som behövde komma och hämta Stina och till svärföräldrarna som skulle ha Signe och så till förlossningen såklart. Dom frågade om jag behövde en ambulans, men jag sa att vi kunde köra själva. Sen skyndade vi oss iväg till förlossningen. Signe hade vi med oss och svärfar mötte upp oss vid sjukhuset för att hämta Signe.

Det var bestämt att jag skulle föda vaginalt i Linköping om förlossnningen skulle starta tidigare då jag födde Signe snabbt så vågade dom inte transportera mig till Stockholm.

Kände lite molande i magen men sammandragningarna var det lugnt med. Var öppen för ett finger när jag kom in. Fick ett dropp som dom sätter vid prematur vattenavgång. Dom skulle inte stoppa förlossningen nu utan nu skulle han få komma.

Jag och Henrik skulle försöka vila då det var lugnt med sammandragningarna. Jag fick jätteont i handen efter droppnålen så jag ringde på barnmorskan som förövrigt var samma barnmorska som förlöste mig med Signe. Det verkade som att droppnålen läckte då jag ganska nyligen hade haft dropp i handen.
Hon tog bort den och satte en i armvecket istället.

Vila blev det inte så mycket av då jag hade ett molande som jag kände igen från förlossningen med Signe. Molandet kom och gick. Runt 8 vakande jag och en annan jättegullig barnmorska komma in. Jag tog en dusch för att lindra smärtan en del.

Den nya barnmorskan hade  stenkoll på mig då jag, som hon uttryckte det, föder barn som ett "Jehu". Efter ett tag var jag öppen 3-4 cm och en stund senare var jag öppen 5. Jag var ganska oberörd av värkarna då dom inte kändes så mycket, vilket gjorde henne ännu mer nervös att jag helt plötsligt skulle börja föda.

Tiden gick och jag var fortfarnde bara öppen 5 cm, så jag fick stå upp ett tag. Jag och Henrik hade satt på radion och på den spelade dom Aeorsmiths "I dont wanna miss a thing" och jag började att gråta en stund.  Lite senare fick jag börja med lustgas. Nu hade jag en ny och supervan barnmorska som bara hade en vecka kvar till pension.

Hon ville ge förlossningen en skjuts och gav mig värkstimulerande dropp. Då var det som att trycka på en knapp och jag började få superont. Radion stod fortfarande på och så spelades REM:s "Everybody Hurts" och då grät både jag och Henrik.

Jag började kräkas och sa att jag mår illa av droppet men bm sa typ att näe du jag tror att det är barnet som trycker på nu och att det började bli dags. Jag sa till Henrik att jag var rädd och bägge började gråta. Hade även frågat om epidural men det var försent fick jag höra.

Värkarna gjorde superont och jag låg bara och skrek i alla möjliga tonlägen. Henrik grät samtidigt som han försökte att massera mig för att lindra smärtan.

Krystandet började och nu gick det fort.
Till slut började den ena som jobbade att häva sig på min mage medans den andra försökte få tag i August huvud (tror jag). Det var bara 4 personal i rummet, bara en mer än med Signe. Den som var extra var hon som skulle springa iväg med August.

Henrik hade bara skymtad August huvud en gång innan hela han kom ut på en och samma värk 13 minuter efter att jag hade börjat krysta. Jag såg att August grimaserade medans barnmorskan snabbt klippte navelsträngen för att dirket lämna över honom till en kvinna som skyndade iväg med honom. Henrik fick följa med henne och jag påminde honom om kameran.

Nu blev jag och 2 personal kvar. Jag fortsatte dra lustgas pga smärta och sen visste jag att den gjorde mig avtrubbad då jag var så rädd. Till slut snodde dom lustgasen från mig och strax efter kom en kvinna in och sa att de hade intuberat August och han syresatte sig bra. Vilken lättnad. 

En stund senare körde dom in kuvösen i förlossningrummet så jag fick se honom innan de for upp till NEO. Henrik följde med och jag fick morfin mot smärtsamma eftervärkar och sedan fick jag en dusch. Henrik kom efter ett tag och den stunden han hade varit med i rummet där en massa människor hade jobbat med att intubera August hade varit de värsta minutrarna i hans liv för det såg så otäckt ut. 

Vi fick höra att August var i så bra skick att de var förvånade. Det var jätteskönt att höra.

Jag och Henrik fick in förlossningbrickan och sen skulle vi få komma upp till våran son<3

Det blev bestämt att han kunde transporteras till Stockholm redan den natten och kl. 01 bar det iväg. August fick flyga och jag och Henrik kom efter i taxi. När vi kom fram fick vi träffa August en stund och ca halv 6 på morgonen fick vi vårt rum på familjevåningen. 

Nu sitter jag här i  rummet och skriver detta. August är en superstark liten kämpe som har klarat av operationen och vi är så stolta och lyckliga över vår pojke.

Han föddes ca 6 veckor tidigare (34+1) men är en stor och stark kille som vägde hela 2850 gram och var 45 cm lång trots att han föddes prematurt.



Ha det fint!
 

AJ







Lustgas=)







Kommentarer
Postat av: Emma (BFklassen)

Jennie!



Tycker ni är så duktiga! Härligt att det går framåt för lille August!

Ta hand om er, kram!

2011-02-01 @ 18:32:17
Postat av: Johanna

Vilken fin berättelse. Kan förstå precis hur ni kände det... eller kan ana iallafall! Kram till er o er lilla kämpe

2011-02-01 @ 19:19:59
Postat av: Thina - Gott weiß ich will kein Engel sein

Åh, jag började också gråta när jag läste att ni grät. :( men är så glad att allt har gått bra. :) kram! <3

2011-02-01 @ 20:36:33
URL: http://tejjna.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0