Signes förlossning (Den förlängda versionen) 30 Juli <3

Här kommer en längre version av min förlossningberättelse. Har kommit på en massa saker i efterhand och har skrivit om den lite och sparat ner den på vår dator då jag tycker det är kul att spara =) Så jag lägger ut den till er med.

Signes förlossning 30 Juli

Det hela började lite smått med "förvärkar" på natten till onsdag den 29 Juli , hade haft såna förut men dom var lite envisare denna gång. Dessa avtog vid fyratiden då jag somnade och sen sov jag till typ halv tolv.

Runt 14.00 den 29 Juli låg jag i soffan o glodde på tv men så kände jag något i magen jag sa till Henrik att jag tror att jag fick en pyttepytteliten värk. Sen kände jag hur det blev varmt och jag fick skynda mig till toaletten och kunde då konstatera att vattnet hade gått oj oj vilken känsla, jag och Henrik bara tittade på varandra, nu visste vi ju att bebis snart skulle komma =) och jag ringde till förlossningen och berättade att vattnet gått och det. Om inte värkarna kom igång så skulle vi komma in till kl. 19.00.

Vi började styra med lite saker som vi ville ha färdigt, packade det sista i bb-väskan och donade. Henrik stack iväg och köpte pizza. Mina värkar startade nästan direkt men var fullt hanterbara och inte så täta. När vi var klara med saker o ting la vi oss framför tv:n ett tag och jag fick andas igenom lite värkar men dom kom inte så tätt så vi siktade på att åka in till kl.19.00.

Runt 18.00 gav vi oss iväg Henrik tog ut pengar och nu hade vi börjat klocka värkarna som nu börjat bli regelbundna och kom med ca 5-6 minuters mellanrum. Jag andades igenom värkarna och emellan värkarna var det ganska lugnt. På vägen in lyssnade vi på Regina Spector ,Cher och andra klassiker =) När värkarna kom ville jag inte sitta ner så jag hängde i ett handtag i bilen.

När vi kom till förlossningen konstaterade även dom att det var vattnet som gått och dom kopplade mig till en ctg kurva. Eftersom att jag hade 3 veckor kvar till beräknad förlossning frågade ja om hon var redo o komma ut och dem sa att det var hon men att en del kan få lite svårt med sugandet, men så behövde det inte bli (och för oss funkar amningen bra). Hon sa även att ni får ju antagligen er bebis imorgon och då har hon ju vart inne i magen en dag till. Nu började värkarna kännas mera.
När kurvan var klar så verkade det som att vi skulle få stanna kvar i alla fall och inte bli hemskickade vilket var skönt.

Henrik gick till bilen för att hämta våra grejer och jag stod upp när värkarna kom då det kändes bäst.
När Henrik kom tillbaka testade jag med en varm dusch som smärtlindring och tyckte att det underlättade att sitta där en stund. När jag duschat färdigt så fick jag ta på mig förlossningens kläder (nu började det verkligen kännas på riktigt)Vi  bestämde  oss för att äta men jag kunde inte men Henrik värmde en paj och så hämtade vi en riskudde med. Nu började värkarna kännas rejält och vi sa till kvinnan som tagit emot oss att det kanske började bli dags för en "koll"  och smärtstillande.
Hon sa att nattpersonalen skulle komma vid 22.00 ungefär och de kunde kolla mig.

Vi gick tillbaka till rummet för att vänta på personalen och oj oj vad värkarna började bli tuffa . Jag stod upp och hävde mig mot gåstolen när värkarna kom. (Det är nu min mitt minne är lite sådär pga smärta och lustgas osv)

Nu hade vi alltså varit på förlossningen i ca 3 timmar och när nattpersonalen kom så grät jag för jag hade haft en vad jag kallade det ”dubbelvärk”. Jag fick lägga mig ner i sängen och dom kollade  hur mycket jag hade öppnat mig. Jag kände mig så glad när hon sa att det hänt grejer och att jag var öppen 5 cm =)

Nu fick jag pröva lustgasen men det dröjde inte länge tills jag ville epidural och efter en liten stund kom narkosläkaren, det första han sa när han kom in i rummet var att här var det inte många pauser emellan och sen började han sätta epiduralen.Nu var värkarna riktigt täta så det var lite klurigt för honom att sätta den men på andra försöket gick det. Narkosläkaren var väldigt noga med att jag inte fick röra mig när han satte epiduralen. Någonstans i den här vevan fick jag även dropp men det var bara vätskedropp. Värkstimulerande behövdes inte (fick lite efter förlossningen till moderkakan).

Nu började det att trycka på så då kolla de mig igen och här hade det gått undan för jag var öppen hela 9 cm. De frågade om vi hade fler racerbebisar i släkten för att förloppet gick ganska fort.

Bedövningen funkade bra så värkarna blev mer hanterbara och de sa åt mig att jag inte skulle krysta ännu. Signe hade somnat där inne i magen så hon gjorde inte den sista rotationen riktigt så barnmorskan fick hjälpa till lite med det. Dom gick någon gång i den här vevan iväg för att dricka kaffe men kom tillbaka ganska fort då det hade upptäckt att Signes hjärljud blev lite låga. De satte en huvudelektrod nu på henne. De trodde hjärtljuden gick ner för att hon passerade bäckenkanalen med huvudet  .Just det, någon gång under loppet  tömde de min blåsa med (de satte en kateter), tror det var för att Signe skulle kunna komma ner bättre. Dom fick som sagt hjälpa mig med det då jag inte kunde gå på toaletten.  

Efter ett tag frågade de om jag kunde trycka på lite och det kunde jag så nu började jag krysta. Kl. är nu 00.50 den 29 Juli V.36+6. Nej ja skrev fel, menar såklart den 30 Juli V.37+0=)

Jag fick dock lite gaviscon mot en grym halsbränna innan jag kunde ta i och krysta ordentligt =), barnmorskan började knäppa upp mina knappar en efter en under tiden jag krysta då förstod jag att det inte var långt kvar tills jag skulle få träffa mitt lilla underverk. Hon sa att hon kunde se håret på bebis huvud och efter en halvtimmes krystande fick jag upp vår vackra lilla Signe på mitt bröst. Detta var en helt fantastisk upplevelse och så underbart. Henrik var ett enormt stöd och helt fantastisk. Kl.01.20 på torsdagen den 30 Juli V.37+0 föddes hon. Så söt och så underbar !

Förlossningen tog ca 12 timmar från vattenavgång och ca 7 timmar efter regelbundet värkarbete startade  =)

Bilder finns under kategorin graviditet.


Kommentarer
Postat av: Johanna

Visst är det en cool känsla när det "ploppar" till om man får de små intill sig? Vi kan mer än vi tror =)

2009-09-24 @ 15:36:11
Postat av: Jennie

Jennie ja en helt otrolig känsla..

2009-09-24 @ 17:11:19

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0