Sofias änglar

Tittade på "Sofias änglar nyss". Pappan pratade om maktlösheten man känner när man inte kan ta upp sitt barn som ligger där och har ont.
I det läget var vi för bara några veckor sen. Kommer ihåg hur jag försökte trösta August genom att vagga honom i sängen och hur tårarna bara vällde fram och man var rädd att dom skulle droppa ner på honom så att han skulle få baciller på sig. Han låg och skrek för full hals men man hörde inte nåt skrik pga tuben. Det var så skönt när man kunde höra honom skrika. En annan mamma på sjukhuset påpekade att han inte lät som andra bebisar när han skrek men det får jag nog lov att säga att han gör nu=)

Ibland känns det som det var jättelängesen och ibland blir man tillbakaslängd till vissa känslor på ett ögonblick. 

Jag är så otroligt tacksam över att det gått så bra.

Älskar mina barn och min familj något så obeskrivligt mycket!




Kommentarer
Postat av: Malin W

Tänkte på er när jag såg Sofias Änglar...



Jag hoppas att vi kan träffas när jag kommer upp nästa gång! Vi får höras över telefon innan dess :)



KRAM!!

2011-03-01 @ 22:17:56

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0