"Dom blir så stora när dom får syskon"

Natten när mitt vatten gick med August så visste jag att det antagligen kommer dröja innan jag får träffa Signe igen. Signe hade då ca 1 vecka kvar till att bli 1,5 år.

Innan vi gick in till förlossningen pussade jag henne hej då. Det var mitt i natten och Signe blev hämtad av sin farfar utanför förlossningen.

Detta var den 25 Januari och den 9 februari fick jag träffa min lilla tjej igen. Då kunde jag också lyfta henne, pga av polyhydroamnios (för mycket fostervatten) hade jag inte kunnat lyfta upp henne sen i mitten av december.

Jag var så pirrig när jag skulle få träffa henne och jag satt och väntade vid hissen på Astrid Lindgrens Barnsjukhus. Efter en stund gick jag tillbaka till vårt rum.

Strax efter kommer hon och Henrik. Glädjetårana började krypa fram och det första som slog mig och som jag sa till Signe var "Va liten du är". Jag mindes henne som mycket större och fick inte alls den reaktionen som folk sa att man brukade få.

Däremot när hon äntligen var tillsammans med sin lillebror kunde jag känna " Vad stor hon blivit".

Mina modersinstinkter blev verkligen undtryckta av att vara en nybliven 2-barnsmamma med bägge barnen under 2 år fast jag tog inte hand om någon av dom. Det var hårt!



Huvudsaken var att vi skulle få bli en hel familj igen och ta med vår nya familjemedlen hem från sjukhuset och det var vårt mål och det fick vi och jag är så lycklig över det!



Jag och min lilla tjej på promenad i Stockholm. Här hade jag inte dragit en barnvagn på ca 2 månader. Sen dröjde inte länge tills det blev premiär för den här=)